måndag 19 februari 2018

Jag konstaterar... (skrivet 5/2-2018)

... att prick tre veckor efter krocken börjar färgen på kroppen återgå till det normala. ;-)

Vänster axel blev bara lite gul/röd även om blåmärket rann ner och blev lite stort . Där trodde jag det skulle bli mycket värre med tanke på hur det känts. Å hur jackan ser ut....

Höger bröst har just nu ett gigantiskt brun/gult blåmärke. Men det är ju ingenting gentemot hur det har sett ut. :-o Shit pommfritt vilken syn! Halva bröstet har varit blå/lila/svart! Men ingen värk där tack och lov.

Vänster/mitten sidan av magen fick ganska sent ett avlångt vertikalt röd/blått/gult blåmärke. Det är en punkt som är lite svullen fortfarande och ömmar ibland.

Annars spökar mest vänster axel och bröstryggen med värk fortfarande. Pirrar och domnar till viss del i vänster arm och hand ibland. Tack och lov inte lika mycket som direkt efter smällen. Då var jag lite orolig ett tag i bilen där jag satt och inte fick röra på mig.

Summa summarum:
När jag satt i bilen, med en polis som satt bak och höll fast mitt huvud, så gick mina tankar till Xets kusin. Han stod still i en bilkö som sista bil. Bakom kommer en lastbil körandes och hinner inte stanna. Kusinen dog ögonblickligen!
Jag körde 50km/h. Vad den andra bilen körde i vet jag inte.
Jag sitter här med blåmärken över kroppen....
Tack denna någon som höll en vakande vinge över mig ♥

Inga kommentarer: