måndag 25 april 2016

Ovisshet...

Blir kontaktad av en journalist som hittat min lilla blogg i den stora cybervärlden. :-o
Hon håller på att intervjua olika människor som lever i ovisshet. I mitt fall skulle det gälla arbetslöshet. Tack för den! ;-)

Ovisshet...
Mmmm...
Smakar på ordet och tänker på synonymerna oro och rädsla.
Det är det som kommer till mig. Det är det jag lever med varje dag 24/7.

Oron och rädslan för ekonomin. Å ännu mera nu när jag är ensamstående med lillskiten på halvtid. Förut hade jag ju Xet att leva på.  Ja tyvärr var det ju så krasst! Det jämlika Sverige. Jo men tjena hej!

I och med att jag är arbetslös på "bara" 50% så gör det ju också att arbetsmarknaden blir mer begränsad för mig. Dessutom anses jag handikappad pga av knäskadan och värken. Å så vart det ännu färre arbetsgivare som ville anställa en... OM dom inte kan tänka sig att få ett litet bidrag för mig. Då kan jag få praktisera/jobba åtminstone tills AF börjar sänka ersättningen för mycket. För då finns det ju inget behov av mig eller så har man inte råd att anställa mig. En ovisshet man alltid bär med sig trots att man försöker sälja in sig så mycket det bara går. 

Söker jobb efter jobb. Halvtid som heltid, för AFs jäkla aktivitetsrapport måste ju fyllas i hur som haver. Alltid en ovisshet om den blir godkänd. Var det tillräckligt antal sökta jobb? Får jag ut pengar?

Men också en ovisshet om AF kommer att hitta på någon "sysselsättning" till en. Har haft både praktiker och FAS3 platser. Vet inte vad för nytt som kan tänkas komma från dom.

I det här så känner, åtminstone jag, att självförtroendet och självkänslan rinner ur mig. För mig har alltid ett jobb varit väldigt viktigt. Nu är det ingen som behöver mig. Jag blir apatisk av att bara gå här hemma. ALLT är svårt att ta sig för!
När jag jobbar så fylls jag på med energi. Trots att jag får mer värk när jag jobbar så mår jag så mycket bättre inombords. Den energi gör att jag blir en bättre människa också. Framförallt en bättre mamma.... ♥

Ovisshet...
Ja, nu skrev ju journalisten om ovissheten i att vara arbetslös.
Men i mitt liv är det så mycket som är ovisst. Inte bara jobbiten.
Aldrig hade jag väl kunnat tro att livet skulle se ut så här när jag passerade 50.


Inga kommentarer: