lördag 31 juli 2010

29 juli Mötet

Mamma
Jag saknar dig så!
Det är till dig jag kan ringa när det är kaos.
Jag behöver dig nu!
Så fort någon pratar med mig känns det som jag ska brista.

Klockan är nu 23,40. Jag har varit igång sen kl 4 i morse.

Vi möttes idag, du och jag.
Du såg mina tårar. Dina kom.
Du klappade min arm.
Du försökte prata.
Du somnade med ett hårt tag om min hand.

Jag vill ringa dig nu.
Höra dig prata, skämta och skälla på mig.
Att jag ska rycka upp mig.
Jag saknar dig så.

Livets ironi?
Livet är i kaos.
Å vilka dyker upp som gubben i lådan?
Arbetsförmedlingen som har fått pengar till nått projekt i ett halvår.
Hjärncellerna kopplar inte.
Men möte imorgon.

Mamma, hjälp!

Fredrik frågar.
Ser min ledsamhet, min oro och mina tårar.
Försöker att svara.
Vill inte att ni ska träffas ännu. Du är så trött, så trött.
Din förlamning + orden som inte vill som du vill. Kanske blir han rädd...
Det sista han gjorde i sängen var att torka bort tårarna på Fabian... sin gosenalle.
Fabian är nämligen också orolig för dig ser du. ♥

Förlåt, men nu måste jag bryta ihop.
Det ger mig förhoppningsvis styrka för att möta morgondagen.
Jag kommer till dig då igen.
För nu är jag hemma, mamma

2 kommentarer:

Pia sa...

Det gör så ont i mig att du har det så tungt just nu. Och jag tänker på dig, din lilla familj, din mamma och din bror.
Jag kan bara säga att jag finns här! Vill du skriva av dig så är min mejladress: anjocapi@bredband.net.
Kram! <3

Katarina sa...

Vad tråkigt att läsa att din mamma har drabbats av stroke. Jag förstår att din mamma och ni har det jobbigt just nu. Denna maktlöshet att själv inte kunna hjälpa till.

Många tröstekramar Katarina