lördag 15 december 2007

Vilken frid!

Två killar gick nyss iväg. Den ena irriterad på den andra och den andra sjungande och på lite bra humör i alla fall.
Den som sjöng är Fredrik. Jag (och då som sagt var Per också) blir komplett tokig på lillherr´n ibland. Fast han vet att det är roliga saker på gång så tar det en hel eeeeevighet att göra sig i ordning. Det är tjat och gnat stup i kvarten! Vilket innebär att humöret tillslut är på kokpunkten på oss vuxna och ibland på den lilla också. Å hur kul är det då att göra saker? :-\ Är sexåringar (ja, han är det snart) sånna? :-0

I vilket fall som helst så är det så tyst och skönt nu när dom har gått. Jag känner fortfarande av tjatet i min kropp. Men nu tänker jag gå och sätta på någon riktigt bra musik, göra en kopp te och sen är det minst tre julkort som gäller innan killarna kommer hem igen.

Vart dom skulle? Dom tar sig hit. Jag hoppas dom har tur med djuren idag med. Det brukar man ha där nere. Per har förstås kameran med sig. Jag hoppas han kan ta några fina naturbilder. Rimfrosten är så vacker här i Södertälje idag. Tittar man noga så är det faktiskt små, små, snöflingor i luften.
JAG VILL HA EN VIT JUL!!!

Mot pysselbordet!

5 kommentarer:

HeleneV sa...

Det du beskriver känner jag verkligen igen! Skönt att höra att man inte är ensam!
/HeleneV (som hittade din blogg via scrappa.com)

Tussemaja sa...

Lugn... det går över! Snart är det han som är före dig och får tjata på att ni ska iväg :)
Åsså vill jag se dessa korten innan helgen är slut!

Elisabeth sa...

Jag brukade säga att Carolina hade "myror i brallan" i den åldern! Å inte bara där... hon var som ett litet energiknippe som gick an med sin energi på precis allt... förutom att lyssna!! Där var det helt plötsligt tvärstopp!!

Hoppas att du hann varva ned ordentligt innan de var hemma igen från Tullgarn...!

Varm och stor kram...

Ps. Tack för så mycket...

Jozebelle sa...

Jag känner också igen det där....har ju en likadan här så.....Man kan bli så arg så det känns som man sprängs snart!!!!

Hoppas också du hann få en skön stund innan de återvände!

Kramizar Ann-Marie

Gisan sa...

Det bästa med tystnaden och ensamheten när de gett sig iväg är att man vet att de kommer tillbaka : ) Kramar...